”Den organiserade journalistiken är död”

Det menar David Altheide och Robert Snow som formulerade teorin om medielogiken. De menar att journalistik inte längre handlar om att gå ut i verkligheten, undersöka vad som sker och rapportera om det som är viktigt och intressant. Nej, numera handlar det om att försöka hitta nyheter som passar det egna medieformatet, den egna tiden och de egna villkoren för produktion, och sedan skapa journalistik av det. De menar kort sagt att journalistiken inte är förmögen att rapportera om verkligheten oberoende av mediernas inflytande.

 Medielogiken använder sig av ett antal berättartekniker för att minska informationsmängden och samtidigt fånga människors uppmärksamhet. Exempel på berättartekniker kan vara tillspetsning, konkretion, polarisering och intensifiering. Det är helt naturligt att begränsa och förenkla information, annars skulle det bli mycket svårt att över huvud taget kunna rapportera nyheter. Man menar dock att detta leder till att medier favoriserar nyheter som passar det egna formatet, och de berättartekniker som följer formatet.  Som följd skapar människor, som vill påverka nyheter, såkallade pseudohändelser. Det vill säga medvetna händelser med förhoppning att det ska uppmärksammas av medierna, eftersom det passar formatet. I veckan läste jag en artikel i Sydsvenskan som jag tycker gav ett bra exempel på en pseudohändelse. Rubriken löd ”Förbjudet brohopp” och artikeln handlade om en kille som i torsdags i snålblåsten släpade med sig en lina och hoppade bungy-jump från Öresundsbron. Att händelsen kom in i tidningen förvånar mig inte, det är en intressant och underhållande nyhet. Det som däremot förvånar mig är att Sydsvenskan, från sin internetupplaga länkar till killens privata youtube-publicering där han filmar sitt hopp. Där hänvisar journalisten till att ”en filmsnutt ligger ute på nätet som bevis”. Killen i fråga får hundratals nya tittare, hjältedyrkande facebook-grupper startar och han uttalar sig stolt om sina framtida broerövringar. Artikeln har tjänat syftet. Pseudohändelsens framgång är ett faktum. Varför lägger då Sydsvenskan ut länken på sin sida, trots att experter i artikeln fördömer händelsen eftersom den är farlig? Den enda anledningen, som jag kan se, till att de gjorde det, är just för att de kan, på grund av det format i vilket nyheten förmedlas. Och visst petar nyheten på nyfikenhetsnerven. Det är nog inte någon, som läst artikeln, som kunnat låta bli att klicka på länken. Att filmen sen är pinsamt dåligt filmad, och hur mycket artikeln i sig medför till granskande journalistik och samhällsutveckling kan ju diskuteras…

Nyheten om den brohoppande killen fick relativt liten plats i tidningen och hade förmodligen inte publicerats utanför Skånes gränser eftersom jag misstänker att den inte har särskilt stort nyhetsvärde för resten av Sverige. Björn Häger menar i sin bok Reporter, att ”ju fler av tidningens läsare som berörs av en nyhet, desto större nyhetsvärde”. Det finns alltså en anledning till att brohopparen fick avsevärt mindre utrymme än vad den nyutnämnde fredspristagaren och människorättskämpen Liu Xiaobo fick i Sydsvenskan samma dag. Strömbäck talar i sin bok Makt, Medier och Samhälle om att det finns två styrfält kopplade till nyhetsurval. Intresse som styrfält där publikens efterfrågan står i centrum, och om vikt som styrfält, där det handlar om vad publiken bör ta del av. I fallet med brohopparen får jag anta att det inte fanns särskilt mycket vikt i att publicera artikeln, utan att det här snarare är intresset som styr. Syftet med artikeln, annat än att underhålla, kan därför ifrågasättas. I fredspristagarens artikel däremot, är det vikt och intresse som styr. Vilket gör att den anses ha större nyhetsvärde. Kanske ska vi vara glada att viktiga händelser många gånger också är intressanta och att kriterierna för nyhetsvärdering fortfarande gör att fredspristagare får större utrymme än brohoppare. 

Vill du läsa artiklarna jag skrivit om? Kolla här:

http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1260756/Fredspriset-till-Liu-Xiaobo.html

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1260234/Forbjudet-brohopp.html

Källor till inlägget:

Björn Häger. Reporter, en grundbok i journalistikJesper Strömbäck. Makt, medier och samhälle